Teorin i hamn

Klarade teorin. Kan pusta ut en liten stund. Tåget går 8:31 i morgon. Till Flen och till det värsta jag gjort i nervositetsväg.

Uppkörningen. Jag dör.

En vecka senare

Och jag är mer död än levande. Har haft en asjobbig vecka, körning hela dagarna, teori och en extremt dålig standard på boendet och vår kosthållning har varit helt sjuk. Lillebror har nog haft det rätt tufft i magen med mycket stress. Haft rätt mycket sammandragningar och hjärtklappning.

Det har gått ganska bra, och mindre bra idag. Jag fattar inte varför det ska kännas så oöverstigligt med detta körkort.

Som att det aldrig kommer gå. Ever.

Hos Hasse

Gode Gud. Nu är jag här i Flen och ska lära mig allt om bilkörning. Har kört hela förmiddagen och är slut som artist. Gud, kommer aldrig klara detta. Jo då säger Madde som ska lära mig. Du kommer svischa förbi här och tuta o vinka snart med din bil! Varför känns det så svårt!? Varför är det så oöverstigligt? Tänk om jag inte klarar detta?!
Jag vill så gärna, så jävla gärna...

Mina fina tjejer

Har tre superfina tjejer. Verkligen fina barn. Väluppfostrade och roliga. Tänk om jag fått knäppa, jobbiga och blyga barn? Fast det fick jag inte och jag är faktiskt väldigt stolt över dem. Lillebror kommer alltså med största sannolikhet också att bli en bra kid. Tänk vad bra jag gjort! Tre döttrar och snart en son!

På måndag

Åker jag o E till Flen för att gå intensivkurs i bilkörning. Fifan va nervös jag är. Prestationsångest. Kommer jag greja det? Eller inte greja det? Fan, tänk om jag verkligen inte klarar det... Åh vad jävla glad jag blir om jag klarar det! Då ska jag fira stort. Annars skjuter jag mig.

Asså vilket jobb jag har!

Stiger upp på morgonen och är så trött att det faktiskt är ett skämt. Flåsar och yrslar mig igenom timmarna mellan 6-9. Men redan kl. 7 känns allt så himla mycket bättre. Jobbar med de galnaste människorna som finna. Skämten är på gränsen och de nyanställda fnissar och liksom vet inte om det är ok att snubbe 1 kallar mig för nåt fräckt och daskar till mig i bakhuvudet medan snubbe 2 vrider sig av skratt och några minuter senare kontrar jag och en annan med
nåt ännu fräckare så till och med de vanaste rävarna på akuten tycker vi är knäppa.
Älskart. Det är så jävla kul ibland.

Frisyren och känslan av att må bra

Först hade jag kort hår. Sen hade jag långt hår. Sen hade jag platinablont, brunrött, brunsvart, lila, blont igen, kort brunt, kort blont osv. Nu har jag ingenting av någonting men min plan till sommaren 2012 är långt (längre) och blont. Detta tillsammans med min då späda kropp och leende ögon.

Japp, precis så!

Katt + mage

Bebiskatten ligger på bebismagen, eller nedanför den. Hon kurrar och bekymrar sig inte om sparkarna, trots att han får in en del ganska starka. Hon kommer ligga i hans säng och i hans vagn, helt klart. Hon kommer att tycka det är ok att bli dragen i svansen.

Konflikter

Man blir arg av att hela tiden höra hur arg man är trots att man var på riktigt bra humör innan. En morgon som startar på ett riktigt trevligt sätt, solen som faktiskt tittar fram mellan novembergrå moln och en kopp kaffe. Vem är sur då? Inte jag. Men att upplevas så får mig att fundera. Vad gör jag för fel? Varför upplevs jag som sur och arg när jag känner mig bra? Vad är det med mig som man inte står ut med?

Och att be om hjälp med något uppfattas som krav och ska motas med villkor och ilska.

Mitt soliga humör blev solkigt. Stora, skitiga kängan på skallen, mungiporna i botten och hjärtat som slår för snabbt.
Är det så det ska vara när jag kände mig glad?

Men åh.

Nu är jag trött på det här. Foglossning. Fattades bara det.

6 år

Igår var det sex år sedan vi blev ett par. Anja och Bella hade 25- års fest i mälarhöjden och jag hade bjudit Henrik. Efter festen åkte vi hem till mig. Morgonen efter skulle han till jobbet. Minns hur det kändes, förväntan. Minns känslan av att inte vara säker, att gå och hoppas.

Inget har varit enkelt, inget har varit självklart men 6 år senare är vi här, i vårt hus med alla barnen och med en liten i magen.
Det är fakta, och det är kärlek.

Mumin

Minsta (än så länge) och jag tittar på mumin och softar i soffan. Tröttheten är som en gardin framför mig. Allt är jobbigt, ALLT. Fattar hur hjärtsviktspatienter känner... Tror jag. Mumin däremot, är pigg o roar oss ordentligt.

Vill ha tapeter!

Åh vad jag är sugen på tapeter och färg nu! Har hittat finaste tapeten med fåglar på som jag vill ha i hallen precis när man kommer in. Till det en knallröd, enkel bänk som jag hittat på IKEA.
Tillsammans med en blå färg i övriga hallen tror jag det skulle bli underbart!

At work

Administrativ dag idag. Cyklade till jobbet i morse, magen börjar ta emot när jag trampar. Börjar bli så stor, och det är rätt jobbigt! Dels att vara tung och otymplig, men också att det är läskigt att se sig i spegeln. Och tankarna kommer, så onödigt... Tänker ; varför äta när jag är så tjock? Samlar på mig vätska också och svullnar. 15 v kvar. bara att härda ut. Snart är bebben här.

Kvällsjobb stundar

Först prat på Ersta. Det gjorde mig gott idag. Ibland blir jag bara så trött av att sitta och prata om mig mig mig. Men ibland är det skönt och bra. Nu har jag fikat på café och ska snart ta mig till jobbet. Ingen lust längre. Akuten är som en trasig familj.

Ledig dag

Har latat mig och läst Murakami. Den författaren får mig att älska litteratur. Den författaren har en litterär värld som får mig att drömma mig tillbaka till hur det var att läsa böcker när man var 12. Så där att man kunde leva sig in i en värld på ett vis som man inte så ofta gör när man är vuxen. Han har en drömsk värld, en galen värld och hans språk är lyrisk, komiskt och vackert. Älskar honom.

I väntan

Nu väntas det. På bättre tider på jobbet, på att mitt blodtryck ska bli bättre och det väntas på bebis. Mitt i allt väntande går tiden långsamt och snabbt. Jag vill att tiden ska fort men blir rädd av att det rusar fram. Är aldrig riktigt nöjd, känns det som. Jag tror att tröttheten och orkeslösheten gör sitt till men jag har ingen lust till någonting. Vill vakna upp i vår, snygg och smal och rik. Samtidigt vill jag inte missa en sekund av barnen. Inte heller missa en enda av bebisens sparkar.

Lite hängig

Känner jag mig. Tycker att det är tungt att andas, är sjukt orkeslös och känner mig bara trött. Har glömt, är det så här att vara gravid eller är jag sjuk på nåt vis? Längtar efter att bebisen är på utsidan... 15 veckor kvar. Pust och stön.

Kryssning

Alltså inte det roligaste man kan göra; trånga hytter, ganska äcklig mat och finnar. Dessutom var hela Helsingfors stängt i lördags då det var röd dag. Kollade på konst på Atheneum, vilket var sjysst men resten var rätt trist. Hade halsbränna och förstoppning dessutom. Köpte dock en parfym! Thats about it.

Några år senare

Skriver igen. Vi får se hur det blir. Dumma mig som raderade hela gamla niceone- bloggen för några år sedan. Handlar alltid i affekt men ångrar mig alltid sen. Det är melodin för mig, ständigt. Känns onödigt att uppdatera vad som hänt de senaste åren. Det har hänt så mycket. Bäbis nr 4 ligger i magen. En kille.