Sonen

Han är en månad och en vecka. Han är smart, han vill enbart vara i sin mors famn. Annars gråter han. Alltså jag menar riktigt GRÅTER. Detta är nytt för mig då de andra barnen varit små sociala varelser som gärna vandrat från famn till famn. Den här lilla grisen vill bara ligga hos mig, gärna med ett bröst i munnen.

Svårt bara att få något gjort när man lever i kroppslig symbios med någon.

05:30

Lillen

Lillkillen ammar, gnessar och sover en hel del. Han är ganska missnöjd i vaket tillstånd och är liksom nöjdast vi bröstet. Så då ligger han där ganska mycket, äter, kräks och gnäller. Och bajsar. Han är olik de andra tre. Mamma påstår att det är för att han är pojke, jag påstår att det är för att han är så. Bara så.
Väldigt fin är han i alla fall.

Två veckor

Sedan förlossningen, lite drygt. Bebisen ammar, bökar och bajsar. Och är väldigt söt. Börjar känna mig som mig själv igen. Fast sömnbristen gör mig ful. Och de sista 6 kg vill jag trolla bort samt strama upp. Har inget tålamod alls. Vill vara snygg nu.

Vilken plats är bäst?

Vid sin arma moders barm såklart. I alla fall om man är 3 dagar gammal. Han gnyr och bökar som en liten gris, sen suger han tag och jag grinar av smärta då mina bröstvårtor inte riktigt är van vid denna oömma behandling. Han kan verkligen suga. Fem minuter efter han kom ut grabbade han tag i mitt vänstra bröst och det känns som om han planerar att stanna där. Ljuvliga unge.

Gipsborttagande och bebis.

Kronprinsessans make höll presskonferens i går morse. Jag och barnen satt och åt frukost och tittade på det. En bebis var född och det kändes ganska högtidligt trots att jag egentligen inte har mycket till övers för kungahuset.

Barnen till skola och dagis. Jag hade siktet inställt på min tid för borttagande av gipset, Huddinge sjukhus kl 9:30. Visst tryckte det väldigt neråt men inte var det väl på g? Nä, bilen till sjukan och sen fick vi se. Satt sen hos arbetsterapeuterna och koncentrerade mig på att hålla tillbaka värkarna. Jo, det kom faktiskt några där jag vasade 4-5.

Sedan gick (läs vankade) jag till jobbet för att hämta en sjukskrivning. Ringde sedan Henrik för att prata lite. Han jobbade. Och han tyckte jag skulle gå ner och låta mig undersökas på förlossningen. Nu när jag ändå var här. Sagt och gjort. Väl där var det nog ingen som trodde att något var på G. Fast det var det. Henrik kom ner i sina scrubs och vi kollade lite på ctg- kurvan. Värkar, inte så starka. Öppen 3 cm. Vi hinner kanske äta lunch? Jodå, fiskpudding i matsalen. Andas lite genom värkarna. Vas max 5. Gick ner till förlossningen igen vid 14:30. Barnmorskan pillade lite. Vattnet gick. Sen slits min kropp i stycken. Ingen fattar vad som händer. Allt går för fort och jag vill dö. Jag dör! Smärtan är överjävlig. Ingen hänger med. Allra minst jag. Stryper nästan Henrik. Bebisen kommer med handen under hakan och barnmorskan måste in och knöla med sin hand i mig. Men sen kommer han. Lilla Love. Så jäkla perfekt och duktig. Suger direkt, hungrigt och starkt.
Är så kär i min lilla son. Trots att det var den värsta smärtan någonsin. Värre än nåt. Och jag skrek. Skrek som en urkvinna. 15:09 den 23/2.

12-02-27

Då ska vi sätta igång det hela. Då ska bebin komma.